3 böcker som har förändrat mitt liv?
Jag ska börja med att vara brutalt ärlig och säga att jag inte läser mycket.

Manga är det jag läser mest, och skulle någon fråga vilken manga som förändrade mitt liv så skulle jag säga Dragonball-mangan.
Den fick mig att öppna ögonen för serier i allmmänhet, och var den avgörande faktorn som gjorde att jag själv ville börja skapa serier.

Men nu var det ju inte manga jag skulle prata om, utan "vanliga" böcker.
Jag tror i ärlighetens namn inte att jag har läst någon bok som gjort stora förändringar i mitt liv, men vissa böcker har påverkat mig mer än andra.

Harry Potter - Underbar bokserie, punkt slut.
JK Rowlings böcker fick mig att uppleva magi som jag aldrig har upplevt den förrut. Underbara karaktärer, spännande historia och bara... väldigt magisk på så många nivåer.
Att läsa Harry Potter fick mig att vilja skapa egna världar och universum, vilket jag så småningom gjorde. Men jag gjorde ganska många dåliga och misslyckade försök innan jag kom på någonting som kändes någorlunda bra och personligt.

Det har varit ett sant nöje att få följa Harry Potter serien, och jag och mina vänner brukar anse och själva vara "Harry Potter Generationen", för vi har alltid åldrats perfekt i takt med böckerna, haha! XD

Understanding Comics - av Scott McCloud.
När jag tänker på McClouds böcker (främst Understanding Comics och Making Comics), så får jag en varm känsla i hela kroppen.
Kanske har det att göra med att jag läste Understanding Comics för första gången när jag var i Thailand i 3 veckor med min familj?

Vi hade fått som läxa i serietecknarskolan att läsa McClouds bok, och jag var inte så jättesugen på att läsa den. Jag är sälla sugen på att läsa saker jag får i läxa, oavsett vad det är.
Men hur som helst, boken var tvungen att bli läst, och jullovet hade precis börjat.
Tillsammans med min familj åkte vi till Thailand på juldagen, och i mitt bagage fanns Understanding Comics.

Det tog ett bra tag innan jag faktiskt satte igång att läsa boken, för vem sätter sig och läser läxor under semestern? XD
När min familj en dag ville gå till stranden och bada så tog jag med mig boken till stranden och läste, medan föräldrarna och systrarna tog sig ett dopp.
Och jag bara försvann i boken!
Det var som att hela seriemediet hade nyupptäckts och jag började lära mig och se serier med ett helt annat ljus. Jag slukade nästan boken i ett helt svep, och resten av min semester (när jag hade tid för mig själv), så läste jag om kapitel, skissade upp ett helt skissblock med storyboards och serieidéer, och bara kände inspirationen flöda!

Det var en helt fantastisk känsla som jag aldrig kommer glömma. Några månader senare läste jag Scott McClouds "Making Comics", och efter det blev Scott McCloud en av mina idoler! XD

Chrestomanci-serien - av Diana Wynne Jones

Det enda som gör mig ledsen när det kommer till Chrestomanci-böckerna är, att jag inte upptäckte dessa fantastiska böcker tidigare!
År 2005 såg jag Studio Ghibli's nya animerade storfilm; Howls Moving Castle.
Det var en gripande historia i en spännande värld, full av Ghibli-magi.

Jag fick reda på att filmen var baserade på en bok av Diana Wynne Jones, så jag läste den.
...
Boken var väldigt annorlunda jämfört Ghibli's film. Mycket hade förändrats jämfört med originalet.
Jag var djupt förälskad i Ghibli's version (och är det fortfarande), men boken hade någonting som filmen inte hade. Någonting jag inte kunde sätta fingret på, men det var någonting bra.

Någon sommar senare så var jag hemma med min familj i Piteå.
Piteå kan vara relativt tråkigt när man inte har någonting att göra, så jag tvingade mamma att följa med mig till Piteås stadsbiblioteket en dag.
Där på fantasyhyllan så hittade jag böcker av Diana Wynne Jones, och jag tog 3 av dem med mig hem. Den första boken var Castle in the Air, vilket var en uppföljare till Howls Moving Castle. Magisk var den... men det var inte förrän jag satte tänderna i de två andra böckerna som jag insåg hur fantastisk DWJ var.

"Med nio liv" och "Trollkarlsliv", två böcker i DWJ's Chrestomanci-bokserier.
Jag föll pladask för hennes berättarstil, världarna hon målade upp och detaljrikedom som färgade hela upplevelsen och gjorde allt... fantastiskt.

Diana skrev fantasyböcker långt innan JKRowling, och på många sätt gillar jag DWJ bättre än JKR. Dom är båda fantastiska författare, men inspirationen som Diana har gett mig genom Chrestomanci böckerna är någonting som har gjort stor impackt på mig. Hon får mig att vilja skapa, och det är det inte många som lyckas med!
Jag har fram till idag läst "Trollkarlsliv" 4 gånger och "Med nio liv" 2 gånger, och dessutom läst "Conrads Fate" 2 gånger, "The Pinhoe Egg" 1½ gång och "Häxkraft" 1 gång.

Då kan jag ju också passa på att jag sällan (läs aldrig) läser om böcker särskilt ofta.

Ritar BL för hela slanten!

Konsten att slappna av... någonting jag förmodligen aldrig varit bra på.

I alla fall inte sen jag började gymnasiet, och det var nog en av de avgörande faktorerna när jag gick in i min depression (i mitten av mitt andra år). Jag är dock glad att jag hade en stark och underbar familj som drog mig ur den.

Jag har oftast väldigt svårt att skilja på jobb och fritid, och jag blandar båda grejerna vilt under hela min vakna tid.

Att jobba med ett kreativt yrke bidrar nog, och jag ser ett liknande beteende hos många av mina tecknar-kollegor. Det finns liksom inga fasta tider att jobbaa på.
Man jobbar när man kan, oavsett om det är 5 på morgonen eller 3 på natten. Kommer inspirationen så måste den utnyttjas!!

Nu praktiserar jag på Fryshuset med ett jobb som jag faktiskt försökte undvika när jag var renodlad arbetssökande, Administration.
Att vara spindeln i näten är en skräckblandad förtjusning för mig. Jag är ganska bra på att hålla många bollar i luften samtidigt, men att hålla på koll på massor av saker samtidigt gör mig fruktansvärt stressad och jag är konstant rädd att jag ska missa någonting avgörande som kan fälla ett helt projekt.

Jag brukar inte vara bra på att ge komplimanger åt mig själv, men jag vet att jag är väldigt ansvarsfull, och tar jag på mig ett jobb så gör jag allt för att klara av det.
På både gott och ont, för det här är nog en av de största orsakerna till att jag tar jobbet med mig hem.

Ibland brukar jag vara lite avundsjuk på min käre far som kommer hem och bara släpper allt som har med jobbet att göra. Han jobbar hårt på dagen och sen när han kommer hem så slappnar han av.
Jag kommer hem efter att ha jobbat hårt under dagen, och sitter och tänker på allt jag borde hinna med dagen efter. Kanske jag kan göra några av punkterna ikväll? Jag känner liksom aldrig att jag har förtjänat att slappna av, och det är ett mönster som måste brytas!

Nu har jag under snart 2 veckor varit hemma med familjen på vår sommarstuga nära Borgaruddens camping, och jag har tränat på att slappna av.
Jag har umgåtts med familjen, gått på promenader, lyssnat på musik, solat och badat, ritat och tränat pokémon.
Ibland har jag kollat mailen och hängt online på mina favorit-sidor.

Det kommer tillfällen då min hjärna försöker prata med mig; "borde du inte jobba lite?"
Då skakar jag mentalt på huvudet och länger mig ner på vår soliga altan och rullar runt lite.
"Tyst med dig, jag jobbar inte under min semester" :)

Jag har varit hemma i Piteå några dagar nu, och jag måste erkänna att det är ganska skönt att få lämna allting i Stockholm i två veckor och bara koncentrera mig på att ta det lugnt och umgås med min familj.

Får jag tråkigt så ritar jag, ser film eller leker pokémontränare i mitt nya Pokémon White som jag införskaffade innan jag reste hem. Detta är saker som jag sällan tog mig tid att göra i Stockholm eftersom jag konstant känt mig stressad av jobb och commissions.
Men jag lämnade Stockholm efter en riktigt trevlig vecka iaf. Den gick mest ut på att träffa folk från Skåne faktiskt, haha!

GAMEcore's Alex och Fredrik var ute på GAMEcore on Tour, så jag passade på att hänga på och umgås med trevliga spelnördar under en dag.
Det var väldigt mysigt och jag är glad att jag åkte, för gisses vad jag stod och velade länge innan jag skulle åka iväg och möta upp gänget. Jag kan vara så jäkla blyg när jag träffar nya människor. Jag blir lätt tyst och lite tillbakadragen, men det gick alldeles utmärkt.

Jag blev brutalt medveten om hur dåliga mina spelkunskaper är under den här dagen dock, haha! XD Alex hade en väldigt svår frågesport, som jag fail'ade totalt i.
Jag kunde Ocarina of Time frågorna, men då hade jag redan åkt ut. FAIL, haha!

Det kom dock inte som en chock för mig att det gick så dåligt. Dessutom hänger jag inte på GAMEcore för att briljera med mina (oexisterande) spelkunskaper.
Tiden jag spenderar på GAMEcore ser jag som ett bra sätt att lära mig nya saker och lära känna nya trevliga människor.

Nästa gång hoppas jag på GAMEcore goes North.

Dagen innan jag flög hem var jag på Gröna Lund tillsammans med Sofie och Charlie, aka ChibiFie och CaptainImaginary.

Skamligt nog har jag inte var på Grönan på många många år, så jag är glad att jag fick följa med Sofie och Charlie och deras härliga gäng, för det var verkligen jätteroligt!
Jag var övertygad om att jag skulle må illa redan efter första attraktionen, men inte! Jag åkte nästan allt på området förutom "Fritt Fall" och "Insane". Visa av grejerna åkte jag två gånger. Jag var mäkta imponerad av mig själv.
Jag längtar tillbaka lite till Stockholm, men nu ska jag njuta av det fina vädret här i Bergtjärn.

En meme jag hittade på tumblr som jag tyckte var riktigt trevlig! :D
Jag tänkte starta med den idag... men vi får väl se hur många dagar jag klarar av innan jag ger upp eller glömmer bort den, haha!

30 Day Pokemon Challenge

Day 01: Favorite Pokemon
Day 02: Least favorite Pokemon
Day 03: Favorite starter Pokemon
Day 04: Favorite Eeveelution
Day 05: Favorite legendary Pokemon
Day 06: Most terrifying Pokemon
Day 07: Most adorable Pokemon
Day 08: Most amusing Pokemon
Day 09: Favorite Pokemon type
Day 10: Least favorite Pokemon type
Day 11: Favorite new Pokemon from Black & White
Day 12: Favorite Pokemon attack or move
Day 13: If you lived in the Pokemon world, what would you be?
Day 14: If you were a gym leader, what would be your specialty?
Day 15: Favorite region in the Pokemon world
Day 16: If you could live anywhere in the Pokemon world, where would it be?
Day 17: If you could be any Pokemon, what would you be?
Day 18: Favorite Gym Leader
Day 19: Favorite Elite 4 member/Champion
Day 20: Favorite Pokemon Professor
Day 21: Favorite Pokemon bad guys
Day 22: Favorite Rival
Day 23: A Pokemon which reminds you of a friend
Day 24: A Pokemon you’d find useful in real-life
Day 25: A Pokemon based on your favorite animal
Day 26: A Pokemon that is your favorite colour
Day 27: Favorite Pokemon game
Day 28: What did you nickname your rival?
Day 29: Favorite Pokemon tune or song
Day 30: Most nostalgic element of Pokemon

Finns det något värre än en så kallad "jobb dator"?
Jag har inte varit så förbannad på en dator på väldigt länge. Inte ens då min egen stationära dator leker rövare hemma så blir jag lika arg som när jag jobbar med min jobb dator på Fryshuset.

Det är en stationär HP dator, en ganska vanlig model med 300GB hårddisk.
Jag blev helt överlycklig när jag fick veta att jag faktiskt skulle få låna en egen dator under min praktiktid, men...

DEN DRIVER MIG TILL VANSINNE!
Först och främst så har man begränsad kontroll över saker och ting, vilket jag kan förstå. Det brukar nog inte resultera i så bra saker om arbetarna har helt fri kontroll och kan installera och ändra allt på en dator.

Men om det händer besvärliga saker som det gör för mig, som att Interner Explorer HÄNGER. SIG. HELA. TIDEN! Så blir det lite jobbigt att man måste avsluta datorn genom att hålla in power-knappen... För jag kommer inte åt aktivitetshanteraren och kan stänga av IE på det sättet!

Jag vill inte ens ha IE, jag vill ha Firefox! Men kan jag fixa det? Nej.
Jag vill ha Googles sökruta i min webbläsare eftersom jag ofta använder Google. Får jag det? Nej.
Jag vill avistallera jävla fucking Bing sökrutan som jag har nu, men kan jag göra det? Nej.
Jag vill ha en rolig bakgrundsbild, får jag byta? NEEEJ!

*facedesk*

Jag tror inte ens den här datorn har ett antivirus program istallerat... så mycket fail.

Idag fick jag och Shin besked från Tokyopop Tyskland angående vår "manga" Re-Godified, och det blev tyvärr ett nej. Men på sätt och vis hade jag räknat med det. XD
Shins skrivande är fantastiskt, men jag var rätt övertygad om att mitt tecknande inte skulle gå hem hos dem, för jag vet att dom söker saker som ser väldigt "manga" ut.

Tokyopop gillade tydligen uttrycket "less is more" (ja dom sa det XD), och att jag använder för mycket screentones i mina serier. Sen sa dom också att jag behövde jobba mer på anatomi och komposition, och det kan jag bara hålla med om XD haha!

Jag respekterar Tokyopop (och är glad) över att dom är ärliga! :D

Men samtidigt känner jag mig inte ledsen över det här... För 3 år sedan hade jag storgråtit och trott att det här var slutet på världen. Men det här tar jag som en klackspark och en möjlighet att göra någonting annat med serien.

Vänta... betyder det här att jag äntligen har börjat få någonting som kallas... självförtroende?!

Maybe you're reason why all the doors are closed
So you could open one that leads you to the perfect road.


Jag försöker inte efterlikna "manga". Jag känner mig inspirerad av asiatiska serier, men samtidigt känner jag hur jag rör mig längre och längre bort från det som brukar kallas för manga.
För att göra en bra Boys Love så är "less is more" det man borde gå efter, och att använda få raster, mer shojo-aktig panelkomposition och mer små detaljer.

...

Men vem säger det egentligen? Det finns redan så mycket sånt, och jag tycker det är tråkigt att följa en norm som säger att tex tjej-serier måste se ut på ett sätt, och pojkserier på ett annat. Och det här är någonting jag ofta märker av i manga-genren.

När vi ändå pratar manga och genres...
Min serie Frost tex. Jag vet inte om den (i manga ögon) klassas som en shojo eller shounen rent stilmässig, och jag vet sällan vad jag ska svara när folk frågar vilken genre serien är (fortfarande inom manga).
Det jag oftast brukar vilja säga är; Shounen Boys Love.
Då skulle folk se fundersamma ut och säga att det inte finns... vilket det kanske inte gör. Men det borde göra det!

Tänk er en riktigt cool shounen serie! Det finns många där ute, som har roliga karaktärer och en någorlunda invecklad historia, men huvudkaraktärerna skulle aldrig ha en romans med någon av samma kön. I bästa fall har någon konstig sidokaraktär det, men inte mer än så.

Sen tänk er en klassisk Boys Love... Mycket känslor, mycket romantik och alla är gay!

Tänk nu på en blandning!
En serie med handling och roliga karaktärer, men där det förekommer romantik mellan två människor av samma kön som är *le gasp!* huvudpersoner!?
(och nej, alla killar är inte gay heller)

Det är någonting sånt här som jag skulle vilja skapa med Frost.
OM jag lyckas är ju en annan femma, men det här är iaf det smått flumma målet, haha!
Att berätta en historia som har BL och GL innehåll utan att det tar över.
Och jag tänker göra den i min egen stil och sluta anpassa mig efter manga-världens smått tråkiga mall.

Jäklar vilken rant det här blev...
Så här känner jag mig just nu:

Ett år senare...
Den här bloggen borde ha dödsförklarats för länge sedan, men för två veckor sen så kände jag mig nostalgisk och valde att läsa igenom alla inlägg jag skrivit från år 2006 fram till nu.

Och jag kan inte döda den här bloggen.

Väldigt många gånger har jag funderat på att skaffa en annan bloggtjänst, som blogspot eller liknande. Men alla underbara minnen som ligger på denna blogg är jag inte riktigt redo att ge upp än.

År 2006 började jag mitt första år i Hofors. Det har blivit en av mina stora vändpunkter i livet och aldrig har jag upplevt sån lycka som mina två år i den lilla orten utanför Gävle.
Att läsa igen alla konstiga och knasiga saker jag och mina vänner gjorde under den tiden fick mig att gråta en skvätt. XD

Jag ska (för vad som känns som den hundrade gången) försöka hålla liv i denna blogg.
Samtidigt ska jag försöka döda den prestationsångest jag får av att skriva här.

För några år sen kunde jag logga in och posta vilken skit som helst. Knasiga bilder, roliga äventyr eller bara gnälla av mig.
Nu för tiden känns det som att allt jag skriver måste ha ett djup, eller iaf ett visst mått av intelligens, haha! XD
Det måste som sagt åka bort... Det är tråkigt och jag gillar hjärndöd info... Jag ska försöka se det här som ett nöje snarare än ett jobb.

Därför kommer jag att klippa av den här bloggen från min hemsida.
Gabbi @ livejournal har officiellt gått från att bli en jobbrelaterad blogg till att bli min privata blogg.